Dessa små sötingar, Misse och Missan, ska så småningom jaga mössen i stallet. Just nu ligger de mest i knät och spinner. 

  Tovade en höna för att lära mig den tredimensionella tekniken. Det blev en glad och söt höna som heter Maj-Britt! Väldigt praktiskt att ha nån som håller äggen varma må jag säga.

   Här är han, i sin prakt!

Världens mysigaste, klokaste och finaste bagge. Han vaktar sin flock, uppforstrar sina lamm och healar oss människor. Han har kraft - på alla sätt. Vilken lycka att jag träffade Simon! (obs i vanliga fall, när inte tackorna brunstar så är han alldeles vit och slät i ansiktet. Som en marmorstaty mer. Nu är han het, skrynklig, rosa och alldeles smutsig pga att han sticker under huvudet när tackorna gör både det ena och det andra...)

Klövsjöfår (info från Föreningen Svenska Allmogefår)

     Jag har 6 st Klövsjöfår nu; 3 tackor (Vera, Ellen och Cecilia) och 3 baggar (Simon, Jonatan och Sebastian). Det är en underbar allmogeras som är lugna, nöjda, tama och underbart vackra. Vi har dem mest för att beta av den lilla mark vi har och för att det är så härligt med får!...

Att gå ut och kela med dem i hagen, ligga där i högen av gosig ull och bara vara - det är mindfulness på hög nivå!

Har börjat skriva en bok som heter " Som en Saga"! Den är i grovfasen, som jag kallar det. Den är grov och behöver malas ner, spridas ut och utvecklas. Det ska läggas till och dras ifrån, men den är på gång!    

SOM EN SAGA

Kapitel 1

Min mormor brukade säga att livet är som en saga. Hon hade fel.

Jag slätade till duken och tände de vita höga ljusen i de vackra ljusstakarna jag köpt i inredningsbutiken runt hörnet när det ringde på dörren. Det var cateringfirman som kom med maten och jag bar in allt i köket. Vårt vackra ljusa fräscha kök med klinkergolv och köksö, där den stora vita vasen stod förberedd för de vita liljorna jag beställt med tanke på min man Morgan. Han brukar gilla de vita liljorna, de passar så bra in i inredningen brukar han säga. Och det tycker jag med. Doften är härlig och de är väldigt vackra. Så jag beställer liljor.

När jag går förbi de stora mörka fönsterna så ser jag mig själv i spegelbilden och rättar till det långa blonda håret och ser nöjt på min vita klänning som ger ett lyxigt och slankt intryck. Jag känner mig vacker och jag tänker på hur vackert vårt hus är och att jag trots allt passar in här. När jag träffade Morgan såg han hur vacker jag kunde bli och han tog med mig på shoppingturer, frisörer och på spahelger. Jag njöt av förvandlingen, pengarna och att få bli en del av den vackra världen. Nu har jag all tid i världen tack vare barnflickor och städerskor och kan ägna mig åt att inreda vårt hem och gå på yoga. Träffa väninnor på lunch och köpa vackra kläder.

Jag plockar fram de nya lila Matteusfaten och dukar bordet vackert med de antika vinglasen när Morgan kommer hem. Han hänger av sig kavajen och kommer in i matrummet.

• Ska vi verkligen duka med de faten ikväll? Det är ju Christer och Linda som kommer? Och glasen? Nej, du kan väl ta de stilrena vita Rörstrandtallrikarna och glasen vi köpte på NK?

• Jo du har rätt, säger jag och dukar bort tallrikarna och de antika glasen. Ger Morgan en puss på kinden och får en klapp på baken och ett leende tillbaka.

Morgan går in in badrummet och byter om inför kvällen. Det är första gången Christer och Linda kommer på middag och jag känner mig lite nervös. Tänk om de ser att jag egentligen inte hör till den här världen? Jag speglar mig igen i de mörka fönsterna och rätar på ryggen. Dukar med de strikta vita tallrikarna och tar fram vita servetter med svarta mönster på.

När Christer och Linda kommer är de 20 minuter försenade och jag är precis klar med allt. Den kylda champagnen är precis öppnad och jag har precis torkat av den sista köksbänken. Morgan reser sig från fåtöljen och öppnar dörren glatt:

• Välkomna! Kom in och här kan ni hänga jackorna, champagnen är precis upphälld och maten är serverad!

Maten är mycket god, kycklingfilén kanske en aning torr och jag hoppas att ingen märker det och bjuder mera sås. Samtalet rör sig mest om Morgans jobb som säljchef på ett stort företag där även Christer arbetar. Linda sitter mest tyst och lyssnar på männen. Hon sitter med ett svalt leende på läpparna och har blicken riktad mot Christer, men tankarna ser ut att vara på annat håll. Själv sitter jag och undrar om jag borde fråga om nåt och starta ett samtal. Men mina tankar flyter behagligt omkring i champagne och vindis och jag slappnar av. Börjar tänka på min mormor och undrar hur hon mår. För några veckor sedan fick jag ett sms från mormors granne där hon skrev att mormor låg på sjukhus och ett telefonnummer där jag kunde nå henne på Växjö Sjukhus. Jag har tänkt så många gånger att ringa henne men det har inte funnits tid till det. Det är alltid något som måste göras, vänner att träffa och Melissa.

Ja. Melissa. Mitt barn. En vacker främling med dyra korta kjolar, alltid en mobil i handen och hårda blickar. Hon föddes efter en enkel graviditet bara något år efter bröllopet och tack vare barnflickan kunde jag bevara min figur genom att gå till yogan och få tid över för min man, vårt hus och våra vänner. Trots mina försök att vara en bra mamma verkar jag ha misslyckats. Vi har ofta gått på bio, ätit på restaurang och hon har lekt med mina vänners barn men ändå har vi inte lyckats skapa nån sorts varm gemenskap. Däremot så älskar hon sin pappa Morgan över allt annat. Han behöver bara le mot henne som skiner hon som solen. Han behöver bara peka på en klänning och hon känner sig vacker i den. Han behöver bara nämna en film och hon älskar den.

• Eller vad tycker du Saga?

Jag hajjar till, samlar tankarna och rätar på ryggen. Önskar att jag inte låtit tankarna flyga, så oartigt att inte lyssna ordentligt på mina gäster! Hjärtat fladdrar i bröstet och jag rodnar.

• Ursäkta, jag hörde inte riktigt? Jag log så varmt jag kunde.

Linda log falskt, höjde hakan i vädret och sa:

• Jag tycker liljorna luktar konstigt? Var är de köpta?

• Gör de? Jag rodnar och reser mig snabbt för att sätta ut liljorna på terassen.

• Jag har beställt dem från blomsterhandeln på Hertig Carlsgatan. De brukar leverera fina blommor? säger jag med en flackande blick när jag satt mig ner igen.

• Där? Nej, jag skulle aldrig köpa blommor där! Det gjorde vi för flera år sedan men efter att mina orkideer bara blev som fula hängande blad och pinnar utan blommor har vi bara köpt blommorna i centrum, där vid Restaurang Slottet.

• Men...orkideer blir...började jag. Men lyckades avsluta meningen och log lika falskt tillbaka och sa att jag också skulle börja beställa blommorna nedanför slottet i centrum.

Sen reste jag mig för att duka av och ta fram tiramisun jag köpt i saluhallen. När jag stod framför diskbänken så stramade det till i bröstet på mig och jag blev stående kippandes efter andan. Lutade armarna mot bänken och blundade. Alldeles tyst så ingen skulle höra andades jag som jag brukade på yogan. Då släppte det långsamt och jag kunde andas som vanligt igen. Tänkte. Alldeles tyst så ingen skulle höra tänkte jag att denna tomhet, dumhet och allt är så oviktigt. Alla är dumma och livet är dumt. Andades några djupa andetag och gömde tankarna längst in i en hemlig låda i hjärtat. Varför har jag så otacksamma tankar? Jag som lever ett perfekt liv? Jag borde bara vara lycklig.

Tog fram de havsblå matteusassietterna för att duka fram desserten, men ändrade mig i sista stund och tag de stilrena vita fyrkantiga assietterna. Log glatt och frågade om någon ville ha mjölk i kaffet.

Linda log lika falskt tillbaka och ingen av oss hade mer att säga den kvällen.

När gästerna gått och jag hade plockat undan, torkat av och satt igång diskmaskinen gick jag in i sovrummet och började bädda upp. Tog bort de ljuvliga stora dunkuddarna jag hade som dekoration på överkastet. De var hemskt vackra och gav sängen ett fluffigt intryck men de var så dyra att jag helst inte ville använda dem. Jag drog av överkastet och la det i fåtöljen i hörnet av rummet. Morgan kom in i rummet och luktade dyr tvål och ansiktskräm. Han var en vacker man.

Jag stod stilla och såg på honom när han klädde av sig. Han var en noggrann man och vek ihop sina kläder när han tagit av sig dem. Han tog av sig sin slips och skjorta och jag såg på hans seniga vita rygg som om jag såg honom för första gången. Han tog av sig sina byxor och jag såg hans långa smala ben som stack ut ur ett par dyra silkiga kalsonger. Morgan tränade inte på gym, han arbetade för mycket och hade inte tid för något annat. Han såg ändå bra ut och många kvinnor flirtade med honom, vilket han tyckte väldigt mycket om. I smyg. Trodde han. Men jag såg nog hur han lyste upp och gav kvinnorna långa blickar när han såg på dem; uppifrån och ned.

Men vad jag visste så hade han aldrig varit otrogen trots många sena kvällar på kontoret. Han uppträdde alltid med artighet och respekt mot mig, gav mig blommor och presenter och kom alltid hem. Han älskade mig och jag honom.

Morgan vände sig om, gav mig en sur blick och suckade:

• Du kunde väl varit lite trevligare mot våra gäster ikväll? Du sa ju ingenting utan bara satt där och var inte närvarande på nåt vis. Stackars Linda! Hon är säkert van vid mer engagerade värdinnor.

Jag tog ett hastigt andetag, rodnade och kände hur jag stelnade till.

• Förlåt, jag tänkte mig inte för. Hon såg ut som om hon inte ville prata utan var nöjd med att sitta och lyssna på er.

• Jo det klart. Ni har väl inte särskilt mycket gemensamt. Hon är ju uppvuxen på Östermalm och du är ju från en småländsk liten håla. Men du kunde ju försöka åtminstone, så jag slipper skämmas. Du måste anstränga dig mer och inte verka dum.

Jag kände hur jag blev arg. Vreden växte och ville ut... tills jag tänkte tanken att ja han har rätt. Vad har jag gemensamt med såna människor som dem? Jag är en katt bland hermeliner. Jag är en maskros i en rosenträdgård. Jag måste göra allt för att han inte ska behöva skämmas. Allt.

• Förlåt mig, sa jag. Jag ska anstränga mig mer, mycket mer. I framtiden ska jag vara påläst på alla nyheter, alla nya böcker, filmer och det nya modet. Det ska alltid finnas något att prata med mig om . Jag älskar dig så mycket!

Jag gick fram till honom och stod stilla. Tog sakta av mig klänningen men behöll underkläderna och skorna på. Gick ner på knä, drog ner hans kalsonger och tog honom i munnen. Han stönade och tog tag i mitt hår och tryckte mig mot sig. Jag andades genom näsan och sög som jag sett kvinnorna på filmerna göra. De filmer Morgan ibland ville titta på för att jag skulle göra likadant som dem. Lära mig hur man gör. Jag kände hur han spände sig, han stönade högt och tryckte mig ännu hårdare mot sig, jag svalde och han släppte mig. Han log, drog upp kalsongerna och gick och la sig. Somnade direkt, som han brukade göra efter sex. Jag reste mig och gick in till badrummet för att gör mig i ordning för natten.

Nästa morgon satt vi vid köksön och åt frukost. Morgan satt vid sin Ipad och var djupt koncentrerad. Jag satt stilla och njöt av solstrålarna i ansiktet och åt en jordgubbe långsamt. Lät smaken explodera. Det var snart sommar och det skulle bli härligt. Vi skulle åka ut till vårt land i skärgården och ha många gäster och vi skulle på flera bröllop och fester. Mina sommardrömmar avbröts av att Morgan bad mig dra för gardinerna. Solen störde honom. Jag gjorde det och såg på frukosten; jag hade dukat fram chroissanter, jordgubbar, parmaskinka, ädelost, fikon, passionsfruktsjuice och andra läckerheter jag köpt i saluhallen på Östermalm. Kaffemaskinen surrade och plötsligt stängde sig ytterdörren med en smäll. Melissa var hemma. Jag rykte till och skvätte ut några droppar hett kaffe på handen.

• Hej pappa! sa hon och log stort. Leendet räckte dock inte riktigt upp till de trötta ögonen.

• Var har du sovit i natt? Undrade Morgan utan att titta upp från Ipaden.

Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag önskade vi vetat det och att hon frågat om lov. Vi har ingen aning om hur hennes liv ter sig; vi bara fyller på hennes kontokort. Morgan verkar helt nöjd med det och litar helt på sin dotters omdömesförmåga så då är det nog bra. Det är nog som det ska då. Som vanligt krånglar jag till allting och överanalyserar. Som Morgan brukar säga.

Melissa svarar att hon varit hos Rebecka och att de kollat film. Hon tog en näve parmaskinka med sig och gick in på sitt rum. Slängde igen dörren. Jag hörde att hon startade datorn samtidigt som hennes mobil ringde. Sen skrålade musiken så vi inte hörde mer därifrån.

Morgan log och skakade på huvudet, fortfarande tittandes ner i Ipaden.

• Dessa ungdomar! Vilken härlig tid de har! Inget ansvar, inget jobb utan bara ha roligt. Hon är så underbar!

Sen reste han sig och gick in på sitt kontor. Jag suckade och plockade undan frukosten.